Tänkvärt av Thomas Nydahl


Kön, klass och kultur
Thomas Nydahl
H:Ström Text & Kultur


Kön, klass och kultur är den tredje delen i den trilogi som författare Nydahl valt att kalla Politisk Geografi. Nydahl inleder med att filosofera kring de mörkare sidorna av den kvinnliga sexualiteten, hur kvinnor – tack vare, eller trots – självhat och äckel inför den egna kroppen och den egna sexualiteten, når fram till njutning. Med avstamp i kontroversiella verk vars upphovskvinnor stavas Elfriede Jelinek, Margurite Duras och Catherine Breilatt resonerar Nydahl kring dessa ämen. Som Birgitta Stenberg mycket riktigt påpekar i förordet, är detta inget som en man med självklarhet kan förstå sig på. Men Nydahl angriper frågan med nyfikenhet och en god portion intellektuell skärpa, och väcker därigenom frågor som går bortom det ytliga berörandet, eller förnekandet, som ofta drabbar tabubelagda ämen.

Vidare behandlar Nydahl John Cowper Powys fantastiska verk Ensamhetens filosofi, funderar kring H.C. Andersens jagbild, samtalar initierat med bland andra Ove Allansson, Agneta Pleijel och Agneta Klingspor. Samtalen kretsar kring litteratur och de intervjuade författarnas liv och verk. Stundtals blir dessa samtal en smula långtråkiga, speciellt om man inte är väl insatt i de respektive författarnas verk. Intervjuerna är skrivna enligt modellen fråga–svar, en metod som enligt min mening ger läsaren största möjliga inblick i intervjuobjektets tankegångar (läs till exempel den svenska intervjutidningen Sex).

Nydahl avslutar med två återblickar från Albanien och Portugal. Från Albanien minns Nydahl hur han från första parkett fick en lektion i kommunistisk verklighet, en lektion som ledde till en åsiktsförändring och ett förkastande av de romantiserade ideal han höll högt som ung, hårdför vänsterkämpe. Från Portugal serveras hågkomster av Fadon, den passionerade musiken som verkar ha tjusat Nydahl, ja nära nog hypnotiserat honom, och lämnat starka spår. De bägge resorna längs med minnenas allé är skrivna med ett i det närmaste poetisk språk där författare Nydahl tillåter sig själv spela en huvudroll. Och varför inte, det är ju hans minnen trots allt. Det är intressant att se hur Nydahl väljer metod efter ämnet, och visar att han behärskar dem alla.

Det är första gången jag stiftar bekantskap med Thomas Nydahl, och har alltså inte heller läst de föregående två böckerna i serien Politisk geografi. Det är något jag beklagar och ämnar göra något åt. Jag föreslår att ni gör detsamma.